Asian Development Bank (ADB) har föreslagit vissa politiska åtgärder för att till fullo utforska de potentiella fördelarna med Kina-Pakistan ekonomiska korridor (CPEC) och öka inkomsterna från export och förbättra regeringens finanspolitiska kapacitet.

En fallstudie om den ekonomiska korridorutvecklingen (ECD) i Pakistan som släpptes av ADB på onsdagen föreslog att man skulle använda transportinfrastrukturen byggd under CPEC mer effektivt för att maximera investeringsavkastningen genom att omvandla den till ett multilateralt initiativ. Till exempel sade den att ekonomisk anslutning och integration med de inlandsslutna centralasiatiska länderna skulle kunna ge de CAREC-deltagande länderna effektiv tillgång till globala marknader genom den strategiskt belägna Gwadar-hamnen.

Detta kan hjälpa Pakistan att maximera sitt strategiska läge och bli det ekonomiska navet i Central-, Väst- och Sydasien. I detta sammanhang skulle förbindelserna med CAREC-länderna kunna stärkas, särskilt i handelsrelaterade frågor, såsom standarder, sanitära och fytosanitära åtgärder, tullförfaranden, ursprungsregler, e-handel och immateriella rättigheter.

Följaktligen skulle Pakistan kunna öka vägtullarna och skatteintäkterna samtidigt som man utvecklar ömsesidigt fördelaktiga ekonomiska partnerskap för att öka exportinkomsterna.

Det primära målet med ECD är att stärka ekonomiernas konkurrenskraft och produktivitet för att främja en högre, mer hållbar och inkluderande utvecklingsprocess. När ECD väl har installerats, blir ECD en sund industriell och diversifierad regional bas genom att locka investeringar till sektorer, såsom tillverkning, för både inhemska och exportmarknader. Genom processen blir länder med framgångsrik ECD konkurrenskraftiga och produktiva, vilket resulterar i fattigdomsbekämpning genom att skapa jobb.

Samtidigt krävde studien också att utvecklingen av de nio särskilda ekonomiska zonerna (SEZ) som planeras längs CPEC-rutterna skulle påskyndas.

Med tanke på deras högrisk- och högavkastningskaraktär bör SEZ-områden utvecklas baserat på globala bästa praxis och lokal kunskap med målet att locka Kinas exportorienterade solnedgångsindustrier.

Kinas löneökning och den politiska övergången från lågpristillverkning till tekniskt avancerad tillverkning har gjort produktionen av exportinriktade varor och tjänster omöjlig i Kina. Den kinesiska regeringen förväntas därför flytta dessa industrier till andra utvecklingsländer. Pakistan skulle kunna vara väl positionerat för att förhandla om omlokalisering av sådana industrier på ömsesidigt fördelaktiga villkor.

Det senaste samrådet mellan Pakistan och Kina om ramavtalet för industriellt samarbete genom affärssamriskföretag och utveckling av särskilda ekonomiska zoner är välkommet och kan främja Pakistans industriella verksamhet. Dessutom anmälde den pakistanska regeringen i december 2020 en högnivåmyndighet för Special Technology Zone med dess styrelse under ledning av premiärministern.

Detta bör hjälpa till att främja utvecklingen av teknikzoner och högteknologiska industriparker för att hjälpa till att återuppliva och diversifiera Pakistans återtillverkning och export.

Studien föreslog också att man skulle genomföra strukturella reformer för att frigöra potentialen för utveckling av den privata sektorn. Strukturella reformer för att stödja den privata sektorn kommer att förbättra Pakistans konkurrenskraft, produktivitet och tillgång till den globala marknaden.

De kan vara avgörande för att minska det stora handelsunderskottet och öka valutareserven. Möjliga reformer kan inkludera rationalisering av företagsbestämmelser och beskattning; förbättra handelslättnad och logistik; öka utvecklingen av mänskligt kapital och effektiviteten på arbetsmarknaden och stärka den finansiella integrationen samtidigt som kapitalmarknaden fördjupas.

Dessutom krävde studien också en breddning av skattebasen för att frigöra landets skatteintäktspotential och samtidigt förbättra skattesystemets upplevda rättvisa.

Internationella valutafondens uppskattning tyder på att Pakistans skattekapacitet är cirka 22,3 procent av BNP, vilket innebär ett skatteinkomstunderskott på mer än 10 procent av BNP under FY2019. Pakistans uppskattade skattesatsning på 0,52 under FY2019 är betydligt lägre än genomsnittet för jämförelseländer (0,64) och höginkomstländer (0,76).

Regeringens senaste åtgärder för att bredda skattenätet är steg i rätt riktning. Men mer skulle kunna göras genomföra en rigorös reformagenda för att bredda skattenätet, såsom att minska skattelättnader och skattebefrielser; åtgärda strukturella svagheter i fragmenterade skatteförvaltningar; och förbättra skatteefterlevnaden i hela ekonomin. 2014 lanserade Pakistans regering Kina–Pakistans ekonomiska korridor (CPEC)projekt. CPEC:s planerade investeringar uppgår till cirka 62 miljarder dollar år 2030. Om CPEC genomförs framgångsrikt kan Pakistan utnyttja sitt strategiska geopolitiska läge, förbättra sina regionala och internationella ekonomiska förbindelser, förbättra industriell utveckling och bli ett ekonomiskt nav för centrala, sydliga och västra länder. Asien, tillade studien.

CPEC är ett initiativ för att bygga ekonomisk anslutning och regional integration mellan Kina och Pakistan.

bbabo.Net