Tunisien och Internationella valutafonden är i preliminära samtal, med ett öga på ett potentiellt räddningsavtal på flera miljarder dollar för en ekonomi som plågas av lågkonjunktur, offentlig skuld, inflation och arbetslöshet. Den nordafrikanska nationen inledde på måndagen samtal med den Washington-baserade krislångivaren, som har efterlyst "djupa reformer" och nedskärningar i offentliga utgifter.
Men många tunisiere, som redan kämpar för att klara sig, fruktar att en överenskommelse som innebär smärtsamma reformer kan göra dem mycket sämre. Tunisierna har genomlidit ett decennium av ekonomisk stagnation sedan revolten som störtade diktatorn Zine El Abidine Ben Ali i början av 2011. Två tidigare IMF-låneavtal, på 1,7 miljarder dollar 2013 och ytterligare 2,8 miljarder dollar 2016, har gjort lite för att fixa landets allmänhet finanser.
Coronavirus-pandemin satte ekonomin på liv, med en djup lågkonjunktur som skickade 80 000 små och medelstora företag i konkurs eller ut ur landet sedan början av 2020, enligt officiella uppgifter.
Under samma period har arbetslösheten stigit från 15,1 till 18,4 procent och inflationen har tärt på folks köpkraft. Sedan revolutionen har BNP per capita sjunkit med en femtedel och dinaren har fallit med 40 procent mot andra valutor.
Men ekonomen Ezzedine Saidane sa att Tunisiens största utmaning är dess växande offentliga skuld.
"Den offentliga skulden är på en aldrig tidigare skådad nivå, över 100 procent av bruttonationalprodukten", sa han till AFP. En västerländsk diplomat i Tunis sa till AFP på villkor av anonymitet att Tunisien lånade för att betala löner till den offentliga sektorn. Det har vägt Tunisiens trovärdighet som låntagare internationellt, sa Saidane. Kreditvärderingsinstitutet Moody's sänkte i oktober den tunisiska skulden till Caa1 från B3 och varnade för att landet skulle kunna glida mot fallissemang.
"Tunisien kommer oundvikligen att behöva gå igenom IMF för att återuppbygga en del av sin trovärdighet för att mobilisera resurser från utlandet", tillade Saidane. IMF har offentligt uttryckt oro över Tunisiens budgetunderskott och i synnerhet lönekostnaderna i den offentliga sektorn.
"Det är en ekonomi som behöver mycket djupgående, strukturella reformer, särskilt för att förbättra affärsmiljön," sa långivarens avgående Tunisiens sändebud Jerome Vacher till AFP förra månaden.
IMF, som har ett rekord av att kräva smärtsamma nedskärningar av offentliga utgifter, kommer sannolikt att villkora ett lån på att sänka statens lönesumma, som Vacher sa är en av de högsta i världen i förhållande till storleken på ekonomin. Mer än hälften av de offentliga utgifterna går till att betala lönerna till cirka 650 000 offentliga tjänstemän i landet på 12 miljoner.
Utöver det sysselsätter Tunisiens vidsträckta offentliga företag minst 150 000 personer på skattebetalarnas bekostnad – pengar som IMF säger skulle kunna finansiera utbildning, hälsa och infrastruktur. Långivaren kommer sannolikt också att kräva ett slut på subventionerna på energi, med en del medel som istället fördelas direkt till de fattigaste familjerna som kontanter. Att minska de offentliga utgifterna kommer att bli svårt för myndigheterna att sälja till den tunisiska allmänheten.
President Kais Saied, som i juli förra året sparkade regeringen och grep vidsträckta befogenheter, hade brett stöd – och behåller en del – för sina ansträngningar att "rensa" det dysfunktionella och korrupta system som följde efter 2011 års revolt.
Men Romdhane Ben Amor från det tunisiska forumet för ekonomiska och sociala rättigheter varnade att "ingen politisk aktör kan komma undan med att ta bort subventioner". Han sa att många subventionerade varor - som matolja - blev svårare att hitta och att offentliga tjänster, särskilt hälsa och utbildning, redan var förfallna.
"Säger du att lösningen är att skära ännu mer?" han frågade. Tunisiens mäktiga fackliga konfederation UGTT, som har en lång historia av motstånd mot inblandning utifrån, förväntas slå tillbaka hårt mot IMFs ansträngningar att införa åtstramningar. Monica Marks, en Tunisienexpert vid New York University i Abu Dhabi, sa att Saied skulle möta en tuff balansgång.
"Å ena sidan måste han lugna UGTT genom att avvärja IMF-stödd åtstramningspolitik som subventionsnedskärningar och anställningar eller frysningar av löner," sa hon.
"Å den andra, om han vägrar att spela boll med IMF, kanske Tunisien inte säkrar ett lån - och kan tappa av en ännu brantare klippa än det redan har fallit av ekonomiskt." Men hon varnade: "Saied saknar något sken av en ekonomisk plan".
bbabo.Net