Bbabo NET

Samhälle Nyheter

Revisiting Discours on Islam, Human Rights and Democracy

Vi hör mycket om islam som förvrängs i nyheterna nu för tiden. Rapporter om våld, diskriminering, inskränkningar av kvinnors rättigheter har lett till den felaktiga slutsatsen att mänskliga rättigheter och demokrati inte hör hemma i islam. Avskyvärda handlingar av oansvariga människor som använder islam som förevändning för att främja sina skändliga avsikter har förvärrat denna felaktiga framställning, och förtalat islams äkta ansikte som en fredens religion och en välsignelse för hela universum, Rahmatul Lil Alamin. Som ett resultat har det muslimska samfundet som bor utanför sitt land ställts inför flera frågor som islamofobi, diskriminering och rasprofilering.

Med islams gradvisa spridning har förhållandet mellan islam och demokrati kontinuerligt varit föremål för vetenskaplig debatt. Både i västvärlden och i den muslimska världen har diskurser om islam, mänskliga rättigheter och demokrati fått genomslag och blir ett hett omdebatterat ämne. Frågan om förenligheten mellan islam och demokrati är kärnan i denna diskurs som om den senare inte har någon plats i islam.

För muslimer är islam en gudomlig uppenbarelse, en omfattande uppsättning principer och moralisk vägledning från Gud den allsmäktige (teocentriska). Mänskliga rättigheter, å andra sidan, är en uppsättning värderingar framställda med logik eller samrelaterade med en mänsklig orientering (etnocentrisk) och förknippade med sekularism på grund av separationen av roller och funktioner mellan religionen (kyrkan) och staten.

Profeten Muhammeds (PBUH) ankomst innebar mänsklighetens frihet från alla former av kränkningar av mänskliga rättigheter.

Följaktligen, om man ser islam utifrån ett formalistiskt synsätt som ett strukturellt organisationssystem, kommer demokrati att ses som oförenligt med sharia-islam. I detta fall krävs en fotnot. Islam är tyst om typen av regering (monarki eller republik) eller valet av en ledare (musyawarah av rådet eller utnämning). Båda användes i en annan tid under de första åren av islam.

Om man ser islam som en uppsättning väsentliga värderingar eller principer som är avgörande för mänskligheten, kommer han eller hon att islam och demokrati är ömsesidigt förstärkande. Muslimska forskare och historiker bör krediteras i detta avseende genom att profeten Muhammeds (PBUH) ankomst innebar mänsklighetens frihet från alla former av kränkningar av mänskliga rättigheter. På grund av sin befriande teologi sägs islam skapa en stabil grund för samhället genom att utrota Jâhilî-traditioner och ledde till upprättandet av principer för mänskliga rättigheter som vi känner till i modern tid.

Vad vi fann fascinerande är att islamiska värderingar som egalitarism (al mussawwa), rättvisa (al addudiyah), pluralism (al-musyarakat), personlig frihet och tolerans (al tasamud) inte bara finns i den heliga Koranen men också manifestera sig i 6th Century Charter of Madina.

För att sätta saker i sitt sammanhang, formulerades jämförbara idéer i Magna Carta på 1100-talet eller sex århundraden senare. Förenta Nationerna antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (UDHR) först 1948. Med tanke på detta långa intervall skulle det inte vara en överdrift att hävda att Medinas stadga var långt före sin tid. Detta är något som det muslimska samfundet borde vara stolta över och som en återspegling av att utveckla effektiva medel för att uppmuntra dess implementering i dagens miljö.

Snabbspolning framåt till vår tid ratificerade OIC deklarationen om mänskliga rättigheter i islam (IUDHR) 2010. OIC har ytterligare inrättat den oberoende permanenta kommissionen för mänskliga rättigheter (IPHRC) och i februari 2012 hade Indonesien äran att stå värd för jungfrusessionen av denna höga kropp. Detta positiva steg återspeglar OIC:s beredskap att följa UDHR:s grundläggande principer för mänskliga rättigheter.

Med tanke på de föregående faktorerna är det helt uppenbart att när det gäller materiella värderingar är islam, mänskliga rättigheter och demokrati inte ömsesidigt förstärkande utan konkurrerar. Följaktligen verkar debatter om mänskliga rättigheters universalitet och kulturella relativitet utifrån islamiska perspektiv mindre relevanta. Islam och modernitet kan samexistera tillsammans.

Den mest angelägna utmaningen för den muslimska världen är hur man implementerar grundläggande rättigheter samtidigt som man bevarar islam som en energikälla för att upprätthålla vederbörligen förtjänade rättigheter i alla aspekter av mänskligt liv. Lika avgörande är att bestämma hur muslimska majoritetsländer kan erbjuda skydd för sina medborgare att utöva sina konstitutionella rättigheter på ett fritt och ansvarsfullt sätt genom demokratiska processer för att leverera socioekonomiska fördelar till samhället och nationen.Den muslimska världen, liksom i andra delar av världen, är i ett tillstånd av förändring, med sina ungdomar som står inför kulturell desorientering. Den fantastiska expansionen av sociala medier under det tjugoförsta århundradet innebar att människors tankar är mer kraftfulla än de någonsin varit tidigare. När människor söker mer politiskt utrymme och mer engagemang i utformningen av sin framtid, kräver den effektiva regeringen stöd från det civila samhället, såväl som en stark tro på och outtröttlig uppfostran av demokrati.

I detta sammanhang belyser denna tillgängliga information några viktiga problemområden som behöver vår omedelbara uppmärksamhet. Human Development Index (HDI) avslöjar att 36 % av de 57 OIC-medlemmarna var med i det låga Human Women's Empowerment Policy Index. Gender Development Index (GDI) indikerar att majoriteten av kvinnor och flickor i OIC-länder möter betydande hinder för bland annat utbildning, hälsovård och ekonomiska framtidsutsikter. De islamiska indexen för 2020 visar att icke-muslimska majoritetsnationer i genomsnitt överträffar länder med muslimsk majoritet, med huvuddelen av muslimskt dominerade länder som hamnar längst ner på listan.

Det är anmärkningsvärt att de islamiska indexen erkänner vikten av islamiska principer och läror från den heliga Koranen och Hadith för att etablera framgångsrika institutioner och förbättra den islamiska statens styrelse. De islamiska indexen inkluderar gott styre och rättsstatsprincipen, frihet och rättvisa möjligheter till självutveckling och en fri marknad och hög ekonomisk prestation.

Vi bör dock inte bli förolämpade av dessa fynd, utan snarare använda dem som en reflektion för att förbättra status och villkor för människor i den muslimska världen, och därigenom hedra Madani-samhällets moraliska inspiration. OIC har kartlagt en väg för att överbrygga gapet mellan kvinnors egenmakt med antagandet av POA for the Advancement of Women 2016. POA beskriver åtgärder för att integrera jämställdhet i utbildning, hälsa och främja kvinnors ekonomiska egenmakt. OIC antog också en rad resolutioner förra året som uppmanar medlemmarna att ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnor i ekonomiska anpassningsarbetet under hela covid-pandemin och efteråt.

Mänsklig talang fungerar bäst i en gynnsam miljö, vilket öppnar vägar för socioekonomisk utveckling. Eftersom islam och demokrati är ömsesidigt förstärkande, skulle ett brett demokratiskt förhållningssätt och utbyte av lärdomar säkerligen hjälpa den muslimska världen att stärka sina gemensamma åtaganden och utövningar av islam som en religion av fred och välsignelse för hela mänskligheten, Rahmatul Lil-Alamin.

Författaren är Indonesiens ambassadör i Pakistan.

Revisiting Discours on Islam, Human Rights and Democracy