Vladimir Yudin, 53, är medlem i Russian Union of Journalists. Han arbetade i ledande Volgograd-publikationer. När det var nödvändigt att ta hand om en svårt sjuk mamma gick han till gratis bröd. Filmade olika händelser. Och under pandemin var det inget arbete. Han lade ut annonser och skottade snö, blev förkyld och fick hög feber. Han hade inga pengar kvar för mat eller medicin. Vi ringde Vladimir för att höra hur han känner.
- Tack för din omtänksamhet. Det är väldigt obekvämt att prata om det, men jag gick till det extrema, jag var tvungen att be om hjälp, skriva om min svåra situation på det sociala nätverket, säger Vladimir. – Jag åt allt som jag hade i skafferiet, det fanns lite pasta och ris kvar, men det finns ingen solrosolja längre. Det finns inga pengar att köpa medicin heller.
Som Vladimir Yudin berättade, har han arbetat med journalistik sedan 1996 och samarbetat med ledande lokala publikationer.
– Jag tog examen från Volgograd Institute of Arts and Culture. Jag hade turen att lära mig av så stora mästare som Nikolai Goldberg, Nikolai Antimonov. Arbetade i tidningen "My Volgograd", regionkontoret för tidningen "Southern Reporter", tv- och radiosändningsföretag "Volgograd-TRV". Sedan fick jag ta hand om min sjuka mamma länge.
Jag började göra kommersiell fotografering. Filmade barnfödelsedagskalas, matinéer, jubileer, olika evenemang. Samtidigt samarbetade han med media, fotade för Veteranrådet. Men ledarskapet förändrades med tiden och de senaste åren har jag hört mer att de inte behöver fotografer. Många journalister skjuter numera sig själva och publikationer tar allt oftare bilder från byråer. Fotoyrket håller på att dö.
Och under pandemin fanns det praktiskt taget inga kommersiella beställningar kvar.
Alla evenemang har ställts in. Folk var inte med på fotograferingen. I december lyckades vi ändå tjäna något på matinéer. Sedan var jag tvungen att sätta upp annonser, ta bort snön. När han arbetade på gatan blev han förkyld och blev sjuk. Allt som tidigare tjänats in har försvunnit. Nu sitter jag utan en krona. Du måste också betala 3,5 tusen rubel för en lägenhet.
– Har du några släktingar?
– Först dog min mamma, sedan alla tanterna som jag en gång hjälpte. Jag har ett öde, som Alexei Smirnov. Kommer du ihåg den här artisten från filmen "Operation Y"? Han blev heller aldrig pappa, han hade inget personligt liv. Hela sitt liv bodde han med sin mamma i en gemensam lägenhet. Hon mådde dåligt, han var tvungen att hela tiden ta hand om henne. Allt är som mitt.
Besöker dina vänner dig?
– Några av mina vänner lämnade Volgograd, några av dem klarar sig knappt, och många är inte längre i livet.
Vladimir är fortfarande långt ifrån pension.
"Det är inte hunger och sjukdomar som dödar mig så mycket som bristen på arbete. Hälsotillståndet tillåter mig inte att utföra tungt fysiskt arbete. Jag har ischemi, högt blodtryck. Men hur vill du komma på fötter och ändå vara användbar! ..
bbabo.Net