En sammanfattning av hur Koranen behandlar begreppet mänskliga rättigheter som omfattas av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (UDHR) följer: Artikel 1, 2, UDHR: Alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla mot varandra i en anda av broderskap. Var och en har rätt till alla rättigheter och friheter som anges i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, egendom, födelse eller annan status. Vidare ska ingen åtskillnad göras på grundval av den politiska, jurisdiktionella eller internationella statusen för det land eller territorium som en person tillhör, vare sig det är oberoende, förtroende, icke-självstyrande eller under någon annan begränsning av suveränitet.

Islam lär ut ömsesidighetsetiken, vilket innebär att behandla andra som vi skulle vilja att de skulle behandla oss:

"Ingen av er tror [verkligen] förrän han önskar för sin bror vad han önskar för sig själv." (Se Hadith nr 13 i Imam Al-Nawawis Forty Hadiths). Från detta sträcker sig principen att varje individ är lika värd, helt enkelt för att de är människor. Som sådan bör varje människa betraktas som lika värde trots ytliga skillnader.

Som nämnts ovan, lägger följande vers planen för broderskap mellan människor: "O människor, vi skapade er av samma man och kvinna och gjorde er åtskilda folk och stammar, så att ni kan känna igen varandra. Den bästa bland er i GUDs ögon är den mest rättfärdiga. GUD är Allvetande, Medveten...” (Koranen, 49:13)

Profeten Muhammed (frid vare med honom) sa: "En arab har ingen överlägsenhet över en icke-arab, eller en icke-arab över en arab, eller en svart person över en vit, eller en vit över en svart person, förutom genom att vara mer rättfärdig." (Profetens avskedspredikan).

Det har rapporterats att under kalifatet Umar ibn-ul Khattab, son till Amr ibn al-As, gick guvernören i Egypten in i en hästkapplöpning med en infödd egyptisk kristen. Egyptiern vann loppet, vilket gjorde Amrs son arg som slog egyptiern. Egypten förde frågan inför Umar, som beordrade fadern och sonen till Medina och tillrättavisade honom genom att säga: "Varför förslavar du människor vars mödrar har fött dem som fria människor."

Islam lär ut ömsesidighetsetiken, vilket innebär att behandla andra som vi skulle vilja att de skulle behandla oss.

Professor Arnold Toynbee, den brittiske historikern som avslutade en analys av tolv volymer av civilisationernas uppgång och fall, anmärkte: "Utdöendet av rasmedvetande mellan muslimer är en av islams extraordinära moraliska landvinningar, och i den samtida världen finns det när det händer ett skriande behov av spridning av denna islamiska dygd.”

Koranen innehåller också många verser som på ett vackert sätt fångar vad det innebär att bete sig i en anda av broderskap eftersom den uppmuntrar till att uttala vänliga ord, ärlighet, hålla tillbaka ilska, undvika girighet, utöva förlåtelse, ge vederbörlig åtgärd, fördöma bedrägeri och mutor, uppträda ödmjukt, förmana hån och sarkasm, hedra sina löften och åtaganden och uppmuntra fred, försoning, välgörenhet, tolerans, generositet och respekt.

Artikel 3, UDHR: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Etiken om ömsesidighet täcker tydligt även denna rättighet (liksom de flesta av artiklarna i UDHR). Koranen säger också: "På grund av detta förordnade vi Israels barn att om någon dödar en människa om det inte är [som straff] för mord eller för att sprida korruption på jorden - det ska vara som om han hade dödat hela mänskligheten; medan om någon räddar ett liv, så ska det vara som om han hade räddat hela mänsklighetens liv." (Koranen, 5:32).

Av detta inser vi inte bara det faktum att varje individ har rätt till liv, utan att varje liv är heligt och att dödandet av ett liv är lika grymt som att förstöra hela mänskligheten. Inom islam är den första och främsta grundläggande rätten rätten till liv.

Artikel 4, UDHR: Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel ska vara förbjudna i alla dess former.

Alla andliga läror som finns i Koranen tar upp ämnet slaveri på ett eller annat sätt. Till exempel uppmuntrar Koranen ömsesidighetsetiken, broderskapets anda, skyddar människolivets helighet och värdighet och uppmanar till ett slut på förtrycket av andra. Alla dessa diktat står i skarp kontrast till slaveriets institution. Här är en mycket tydlig passage: "… vägen för skulden är bara mot dem som förtrycker [andra] människor och beter sig upprörande på jorden och kränker all rätt: för dem finns det svårt lidande i beredskap!" (Koranen, 42:41).

Gud uppmuntrar till och med specifikt att befria slavar i följande avsnitt:"Och det är inte tänkbart att en troende ska döda en annan troende, om det inte är av misstag. Och på den som av misstag har dödat en troende har skyldigheten att befria en troende själ från träldom och betala en gottgörelse till offrets relationer.” (Koranen 4:92)

Och även om läsaren kommer att notera att versen stipulerar att offret för brottet är "en annan troende", bör det här betonas att "troende" som refereras till i Koranen är alla folk som tror på Gud, inklusive anhängare av 25 profeter som nämns i Koranen samt anhängare av alla tusentals profeter som inte nämns i Koranen. Detta är uppenbart i följande koranvers:

"Se, vi har inspirerat dig [o profet] precis som vi inspirerade Noa och alla profeterna efter honom - som vi inspirerade Abraham, och Ismael, och Jakob och deras ättlingar, inklusive Jesus och Jona och Salomo; och som Vi gav David en bok med gudomlig visdom; och som [Vi inspirerade andra] apostlar som Vi har nämnt för dig tidigare, såväl som apostlar som Vi inte har nämnt för dig; och som Gud talade sitt ord till Mose: [Vi sände alla dessa] apostlar som förkunnare av glada budskap och som varnare, så att människor inte skulle ha någon ursäkt inför Gud efter dessa apostlars ankomst, och Gud är verkligen allsmäktig, vis." (Koranen 4:163) Och:

Sannerligen, de som har uppnått tro [i denna gudomliga skrift], såväl som följer den judiska tron, och de kristna och sabianerna – alla som tror på Gud och den yttersta dagen och gör rättfärdiga gärningar – ska ha deras belöning med sin uppehållare och ingen rädsla behöver de, och de ska inte heller sörja.” (Koranen, 2:62). Och:

"Säg: "Vi tror på Gud och på det som har skänkts från höjden till oss, och det som har skänkts åt Abraham och Ismael och Jakob och deras ättlingar, och det som har försäkrats av deras Uppehållare till Moses och alla andra profeter: vi gör ingen skillnad på någon av dem. Och till honom överlämnar vi oss själva." (Koranen, 3:84).

Artikel 5 och 6, UDHR: Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Alla har rätt till erkännande överallt som en person inför lagen. Alla har rätt till lika skydd mot all diskriminering som strider mot denna deklaration och mot varje uppvigling till sådan diskriminering.

Återigen är den gyllene regeln "Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig." Följande koranvers anspelar direkt på ämnet tortyr och annan omänsklig behandling av andra: "...vägen för skulden är endast mot dem som förtrycker [andra] människor och beter sig upprörande på jorden och kränker alla rätt: för dem finns det är svårt lidande i beredskap!" (Koranen, 42:41).

Dessutom fastställde profeten Muhammed (frid vare med honom) grundreglerna för engagemang i krigföring under slaget vid Badr, som ägde rum den 17 mars 624: Icke-stridande kan inte dödas, krigsfångar kan inte torteras, tempel och kyrkor kan inte rivas, gröna träd kan inte ryckas upp, stående grödor kan inte förstöras och de sårade kan inte attackeras. Några av dessa grundregler framgår av följande profetiska direktiv:

"Döda inte någon gammal person, något barn eller någon kvinna." (Sunan Abi Dawood).

"Döda inte munkarna i kloster."

"Döda inte människorna som sitter på platser för tillbedjan." (Musnad ibn Hanbal).

Det är ett historiskt faktum att under slaget vid Badr torterades ingen krigsfånge, på grund av dessa specifika order som gavs av profeten Muhammed (frid vare med honom), och det förekom inte heller några frihetsberövade mord eller kidnappningar. Inte överraskande, när Umar kom med förslaget att alla krigsfångar skulle dödas för att de hade kämpat mot muslimer, valde profeten Muhammed (frid vare med honom) att släppa dem istället.

Skribenten är ordföranden (Washington-baserade World Forum for Peace and Justice).

bbabo.Net