De senaste månaderna har två globala händelser sänt starka budskap mot diskriminering och utanförskap. Den 13 januari antog FN:s generalförsamling i samförstånd en nyckelresolution mot förnekelse av Förintelsen, som förespråkade starkare åtgärder mot ett sådant vederlag på internationell nivå.

Ett par månader tidigare, den 3 december, utfärdade FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (Cerd) en uppsättning rekommendationer riktade mot Thailand i ett försök att förbättra landets rekord i denna kontroversiella fråga.

Det behövs dock effektiva uppföljningsåtgärder som involverar både den offentliga och privata sektorn, särskilt med vissa onlineplattformar eller forum som blir grogrund för främlingsfientlighet, diskriminering och intolerans.

När det gäller Förintelsen finns det gott om bevisar att 6 miljoner judar dog under en systematisk nazistisk politik både före och under andra världskriget. Mord på andra grupper, såsom minoriteter och hbti-personer, ägde också rum, vilket ökade det fruktansvärda antalet avskyvärda brott som begicks vid den tiden.

Det finns, och har varit, många globala och nationella domstolsfall relaterade till detta, såsom rättegångar och fällande domar mot nazistledare i Nürnburg strax efter andra världskriget, och otaliga vittnen har uttalat sig. Bevisen som bekräftar massutrotningen av judar och andra utsatta befolkningsgrupper är obestridliga.

Så varför står världen nu inför ytterligare en omgång av förintelseförnekelse? Det beror delvis på desinformation -- fenomenet "fake news" som smyger sig på oss de senaste åren, förvärrat av teknikens framsteg och digitaliseringen och lett av extremistiska och rasistiska plattformar. Nynazistiska element har dykt upp, drivna av grupper och trosuppfattningar som står i strid med mänskliga rättigheter och demokrati.

Förra månadens resolution från generalförsamlingen är alltså en läglig uppmaning till effektiva åtgärder för att motverka förnekelse av förintelsen. Dessa inkluderar utbildningsprogram som syftar till att förhindra framtida försök till folkmord. Uppmaningen till stater och den privata sektorn, särskilt sociala medieföretag, är att bekämpa antisemitism genom förvrängd information och underlätta bättre rapportering i frågan.

Resolutionen noterar vikten av det internationella fördrag som antogs strax efter andra världskriget för att driva stater att förbjuda folkmord. Konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmordsbrottet trädde i kraft 1948 men väntar fortfarande på ratificering av vissa ASEAN-medlemmar och andra regioner.

Hur resonerar den utvecklingen i Thailand? Landet är ännu inte part i folkmordskonventionen men det måste vara det, eftersom detta skulle ge en impuls till bättre utbildning och andra åtgärder för att förhindra folkmord. Märkbart inkluderar folkmord också grymma handlingar, berövande av grundläggande förnödenheter som mat (svält), bortförande av barn från deras familjer och förebyggande av födslar.

Folkmord är dock ett gruppinriktat brott som kräver att ett specifikt uppsåt kan bevisas mot en nationell, etnisk, ras och/eller religiös grupp. Thailand skulle också behöva inkludera folkmord som ett specifikt brott i vår strafflagstiftning.

I väntan på medlemskap i denna konvent kan många fortfarande se till att de smärtsamma lärdomarna från Förintelsen inte går förlorade. Vissa utbildningsinstitutioner undervisar redan i denna del av världshistorien, men den kan förbättras i mer animerade former både i och utanför klassrummen, och mer aktivt på internet.

Minnesmärke, till exempel i form av material som presenteras på museer, är ett annat sätt att nå ut till allmänheten. Effektiva, multimodala presentationer som stimulerar människors intresse, förståelse, hågkomst och empati uppmuntras. När det gäller sociala nätverk är det viktigt för plattformar att ta bort främlingsfientligt och relaterat material, med tanke på internationella standarder för yttrandefrihet och tillåtna begränsningar.

Samtidigt övervägde Cerd-kommittén Thailands rekord när det gäller att eliminera rasdiskriminering och utfärdade en 10-sidig uppsättning rekommendationer för landet att följa upp. Det uppmanade landet att anta en specifik lag mot diskriminering på grund av färg, kast och nationellt ursprung. Kommittén rådde också landet att kriminalisera rasistiskt hattal och att utbilda allmänheten.

En långvarig anomali involverar rasprofilering genom SIM-kort, ansiktsigenkänning och DNA-prover, vilket påverkar särskilt södra Thailand. Kommittén efterlyste en översyn av relaterade lagar, särskilt dekretet om nödtillstånd och krigslagar.

Kommittén tog också upp frågan om att skydda människorättsförsvarare i landet. Thailand måste fortfarande hantera ett antal rättsfall mot dessa frihetskämpar på rätt sätt - en fråga som begränsar det civila utrymmet. Dessa fall kallas gemensamt för Strategic Litigation against Public Participation (SLAPP).Intressant nog har Thailand bjudits in att återbesöka sin förståelse och erkännande av "ursprungsfolk". Lokala myndigheter tenderar att anta åsikten att endast thailändare är ursprungsbefolkning. Kommittén uttryckte dock "oro över rapporterna om direkta och indirekta, flera och korsande former av diskriminering som etniska och etno-religiösa grupper och ursprungsbefolkningar möter, inklusive bland andra Isaan, Karen, Lahu, Malayu Thais, Mani, Moken , och Urak Lawoi-folken".

Slutligen finns det en annan nyckelfråga som genomsyrar landet: vem skriver våra folks historia? Det finns den underliggande utmaningen med historieskrivning som är att penetrera slöjan av "vem" som dokumenterar historien och "hur" den lärs ut, särskilt när den är monofokal. Dokumentering och undervisning i historia, oavsett om det är nationellt eller internationellt, kräver en mängd olika källor till evidensbaserad information.

Det efterlyser också en öppenhet i diskurs och diskussion för att säkerställa att ogrundade nyheter och rykten inte accepteras som etablerade fakta, och att propaganda inte förväxlas med genuin kunskap eller utbildning.

En mångfald av trovärdiga källor och kritisk analys grundad i ett gediget demokratiskt utrymme är alltså en välkommen styrka mot indoktrinering.

Vitit Muntarbhorn är professor emeritus vid Juridiska fakulteten, Chulalongkorn University. Han har hjälpt FN som FN:s specialrapportör, oberoende expert och medlem i FN:s undersökningskommission om mänskliga rättigheter.

bbabo.Net